Åsa Eriksson

5 dagar kvar till Ironman Kalmar!

Kategori: Blogg

Jag är frisk! Visste inte om jag skulle våga tro på det imorse när jag klev upp, men kroppen kändes bra. Cyklade till jobbet i regn och piggnade till på vägen. Efter två koppar kaffe och en andra frukost piggnade jag ännu mer. Bestämde mig för en lunchjogg på Galgberget. Brukar alltid vara segstartad. Det kan ta flera kilometer innan jag kommer igång. Men idag flög jag fram.
 
Från första steget. Backarna på berget kändes inte som backar längre. Regnet, underbart! Kunde andas. Benen pinnade på så jävla lätt, fick bromsa för att inte springa för fort. Känsla: ostoppbar. Raka motsatsen från de senaste dagarna. Så GLAD! Efter 7 lätta km på 30 minuter svängde jag ner mot jobbet igen. Ville fortsätta att springa hela dagen, så kändes det. men nu gäller det att spara på benen och behålla känslan. 
 
Ikväll har vi meckat klart med cyklarna, bytt kedja, bytt kasett, ställt in hjulen, monterat nya flaskställ osv. Cykeln redo alltså. Nu är det bara dags för mig att bli det också. 5 dagar kvar. Det närmar sig!

6 dagar kvar till Ironman Kalmar 2018

Kategori: Blogg

Först och främst - TACK till alla som hört av sig! Ni hjälper mig att tänka klart i den här sörjan av frustration. Det behövde jag. Tack, tack, tack! Det kanske låter konstigt att vara så himla frustrerad över att förberedelserna inför ett lopp inte går enligt plan. Det är ju inte en så jäkla big deal egentligen. Det är bara ett lopp. Kan jag inte prestera mitt bästa på lördag är det inte hela världen. Jag vet!
 
MEN jag har investerat en jäkla massa tid, kraft och energi för att ha en bra dag i Kalmar. Mitt mål är att känna mig svinstark, köra kontrollerat och vara glad hela dagen. Det vore rent ut sagt skittråkigt att inte få göra det lopp jag förberett mig för. Jag har haft 11 månader på mig. Jag har cyklat som en jävla tok. Jättemånga gånger. Jag har sprungit skitmånga mil. I regn, oväder, mörker. Gått till simhallen, skitnervös. Simmat ute, andfådd, rädd. Vågat hänga med på träningar jag aldrig trodde att jag skulle våga vara med på. Jag har varit i form. Jag har varit helt ur form. Jag har gjort det bästa av situationer jag inte räknat med. Jag har kört en massa lopp där jag inte lyckats få ut det där lilla extra i kroppen. Och jag vill så himla HIMLA gärna göra det i Kalmar.
 
Därför är det en big deal. 
I alla fall för mig, här och nu. 
 
Fjärde sjukdagen idag.
6 dagar kvar till start.
Jag SKA bli frisk, pigg och redo. 
Kom igen nu kroppen!
 

En vecka kvar till Ironman Kalmar 2018!

Kategori: Blogg

Hej bloggen! Så himla länge sedan. Tänkte skriva någonting här varje dag fram till start. Tror jag behöver det, för känslorna är lite överallt just nu. En riktig berg- och dalbana. Ena dagen är jag superstark och andra dagen tvivlar jag helt på mig själv. Idag är jag verkligen nere på botten. Det är märkligt hur det kan variera så. 
 
Det är lördag och jag hade en plan: 90 min cykel i tävlingsfart följt av 12 km löpning varav 10 km skulle avverkas på Prinsens minne. En sista bra genomkörare. Hade förberett allt så att jag skulle kunna rulla in på tävlingsområdet och få en tävlingslik övergång mellan cykling och löpning. Såg verkligen fram emot att få springa lopp på hemmaplan med fokus på att hålla planerad fart och inte bry mig om placeringar. 
 
Meeeeeen... jag är inte frisk.
 
Efter långpasset i onsdags svullnade halsen upp. Det kändes som att jag skulle kunna sova bort den kassa känslan i kroppen men det blev bara värre och nu är jag inne på tredje vilodagen. Nej, det är inte hela världen. Jag hinner bli frisk. Jag har en vecka på mig. Men min oroliga lilla hjärna behöver träning nu. Inte träning för träningseffektens skull. Det är redan för sent, jobbet mot Kalmar är gjort. Men jag behöver endorfiner och sköna pass som bekräftar att jag är stark, att farten finns där. De passen är så sjukt viktiga. 
 
En vecka kvar alltså. Jag tog mig nyss genom två jobbiga veckor med skadad fot och gjorde det bästa av situationen. Nu gäller det att göra samma sak igen. Frångå planen utan att stressa. Se möjligheterna med vilan. Fokusera på allt som faktiskt funkat jävligt bra fram tills nu. Det är svårt, det mentala är nog det jag är sämst på. 
 
Som sagt, en berg- och dalbana. Några dagar med djupa dalar. Imorgon hoppas jag på en topp!